1 september 2009

Vilken skräck

Kom just hem från en nära-döden-upplevelse. Var ute och gick med hundarna, båda kopplade. Plötsligt kommer en siberian husky smygande på oss bakifrån. Sänkt huvud, isblå ögon. Inte en människa i sikte. Jag kände skräcken komma krypande. Vad göra? Upp med Theo på armen så han inte ska gå igång och reta upp hunden, men vad gör man när man har två hundar? Underbara, gulliga, glada Elvira tar inte illa upp för att en främmande hund vill komma och hälsa så hon hälsade glatt tillbaka. Tack gode Gud för att hunden var vänligt sinnad. Jag vrålade, -Vems är hunden? Efter en stund kommer det en tjej långt bort och ropar att det är hennes. - Kalla in den då, skriker jag, och hon försöker locka den med godis medan jag ryter att den ska gå till sin matte. Efter en stund fick hon tag på den. Men tro inte att hon bad om ursäkt eller nåt. Nädå. Med skakiga knän och gråten i halsen gick jag därifrån med två oskadda hundar, tack och lov.

Inga kommentarer: