Söndag och tävlingsdag. Pirrigt och förväntansfullt. Lite oro för veterinärbesiktningen men den gick utan problem. Däremot aningens struligt när det visade sig att alla inte hade med sina medlemsuppgifter. Det gick dock att lösa genom inlogg på Svenska Brukshundklubben. Tack och lov för webbaserad information.
Uppvärmningen inför första loppet var av varierande karaktär :)
Fotograf: www.jpfoto.se
Så var det då dags för hopploppet. En trevlig, inte alltför svår bana. Jag som brukar starta först med Winna hade råkat hamna som sista ekipage när vi anmälde oss och vi orkade inte byta. Det kändes lite ovant. Inte just att starta sist för det brukar jag göra med AjAj när jag springer med båda två. Men att ha Winna sist var lite annorlunda. Det skulle dock visa sig vara ganska skönt. I hopploppet lyckades nämligen alla tre hundarna före mig nolla sina lopp. Jag kunde alltså springa utan någon form av press. Vi lyckades också nolla och slipade lite på tiden. Underbara, fina Winna vad det var roligt att äntligen få springa tillsammans med henne igen.
Och vet ni vad. Våra lopp räckte till vinst i hoppklassen. Vi fick springa ärevarv! Och stå överst på pallen! Sprudlande glädje.
Till agilityklassen gick vi alltså ut som det allra sista laget. Endast ett lag hade gått i mål och de hade en del fel med sig. Om vi bara tog oss i mål skulle vi hamna på pallen. Om vi tog oss i mål med högst 10 fel skulle vi ta guld. Makalöst spännande. Agilitybanan var definitivt klurigare än hoppbanan men på inget sätt omöjlig. Däremot fanns det en del fällor som väldigt många hundar gick i. Vårt första ekipage kämpade tappert men det blev en disk. Pressen på oss övriga ökade. Andra ekipaget nollade. Yes! Tredje ekipaget, också en riktig kämpainsats men nope, det gick inte riktigt ända i mål. Som sista ekipage behövde jag inte längre känna någon press. Men jag ville ändå gärna göra ett fint avslut med Winna. Kanske var det vårt sista tävlingslopp. Och fint kändes det. Visserligen fick vi en femma på gungan, men det hade ju ingen som helst betydelse. Winna var följsam och fin och vi hade riktigt, riktigt roligt.
Klart vi var besvikna att vi inte lyckades få till det med hela laget, men det är ingen idé att sura för länge. Vi åkte tillbaka till Rävhagens vandrarhem där vi bodde och satte igång grillen. Nu var det dags för god mat igen. Istället för firarvin fick det bli tröstvin. Det gick bra det också :). Hur eller hur så hade vi haft en härlig tävlingsdag och vi vann ju faktiskt hopploppet, så vi kan väl säga att vi är svenska mästare i hoppklass :) :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar