Ren sheltie

Det är inte ofta sheltien åker in i duschen, men efter dagens skogspromenad när hon ändå skulle spola tassarna kände jag att jag lika gärna kunde ta hela henne. Hon luktade faktiskt rätt äcklig löptik. Hårblåsen är inte det roligaste som finns men använder man den inte blir lukten våt ylletröja istället. Nackdelen med att blåsa pälshund som fäller är att man får hår mest överallt:(. Där är pudelpälsen definitivt att föredra.

För egen del var jag hos Yvonne och fick ultraljudsbehandling på nacke och axlar. Ska dit på måndag igen tillsammans med Theo så efter det hoppas jag på klar förbättring.

Dagens farmor

Jodå, farmor fick komma hem idag (igen). Hemtjänsten mötte upp med en(!) man och min syster var också där. De tog sig från färdtjänstbilen till hissen. Den är så pytteliten att de inte fick plats alla tre. Syster tog trapporna. I hissen vek sig benen på farmor och hemtjänsten kunde förstås inte hålla upp henne på egen hand. Nytt fall, ny smärta. Tur hon har starka ben och inte bryter sig...

På något sätt fick de upp henne och in i lägenheten. Visst vore det toppen med en rullstol! Säkrare för alla inblandade. Men, nej det går inte. Då skämmer hon bort sig!!! Men visst, det måste ju vara bättre att hon sitter stilla i en stol och inte kan göra någonting alls. Livskvalitet? Sittandes i stolen flera timmar blir hon förstås kissnödig och ringer på hemtjänsten. De har inte bara henne att serva så det dröjer innan de kommer. Vad göra? Jag lämnar det till era fantasier. Och nu får det vara nog för idag, men fundera gärna över om det är såhär man vill ha det när man blir gammal och/eller sjuk. Skulle inte tro det!

Halva reapriset...

...på vintersportkläder på Stadium är inte bra för plånboken. Men väldigt roligt! Det finns ju så mycket bra-att-ha :)

Årets första...

....träning på klubben :).

Solen lyste måhända med sin frånvaro, men humöret var strålande. Tänk att hindren är ute på klubben redan. Det är nästan för bra för att vara sant. Självklart var vi tvugna att åka dit och träna på vår lediga dag.

Så skönt att kunna ta med alla tre hundarna. Alla var så glada och lyckliga. For omkring och nosade och busade. Lyckligast av alla var nog faktiskt Theo. Det var länge sedan han var med och tränade någonstans. Det är inte aktuellt att ta med honom till kalla ridhus. Han sprang upp och ner på balansen och genom tunnlar och ville aldrig sluta. - Matte, kolla vad jag kan, visst får jag godis nu! Han jagade Elvira och lekte med leksaker. Hämtade bollen och bytte mot godis, hur många gånger som helst. Kanske straffar det sig med lite träningsvärk, men jag är säker på att han tycker det var värt varenda sekund.

Winna och Elvira fick äntligen träna lite balanshinder. Dom har vi bara sett på tävling den senaste tiden så det var nyttigt.

Oftast är det väldigt roligt att träna tillsammans med andra, men ibland är det skönt att vara alldeles själv, göra precis det man själv vill, precis just när man vill och idag var en sådan dag.

Taskig start på dagen

Det blev ingen vidare bra start på den här dagen. Jag tänkte hälsa på min farmor på sjukhuset efter jobbet vilket innebar att jag och sambon behövde åka i varsin bil (vi samåker vanligtvis). Eftersom han är mycket snabbare än jag åkte han långt innan jag var klar för avfärd. Sonen, som skulle till sitt jobb, var ungefär lika sen som jag och drog iväg med Volvon. Jag satte nyckeln i Peugeoten men det sa bara klick. Klick och klick igen. Suck!

Fick ringa sonen och be honom vända. Jag och hundarna hoppade in i bilen och sedan fick vi skyndsamt ge oss iväg mot sonens jobb. Det passar ju inte att vara sen när man är ny. (Han har fått ett vikariat som assistent åt ett barn på en skola i Norrköping och skulle skriva på anställningspappren idag.) När vi väl hade släppt av honom åkte jag till min styvfar med hundarna och sedan vidare mot mitt jobb. Aningen sen förstås. Tur man har flextid och tur att vi har flera bilar:). Hem kunde sonen åka med bästis C som jobbar på samma skola. Det var ju bra för då kunde jag, precis som planerat, ta svängen förbi sjukhuset på hemvägen. Farmor var vid gott mod och ska göra ett nytt försök att åka hem imorgon. Den här gången lite mera välplanerat.

Förbannad

Det är ta mig faan inte riktigt klokt hur människor blir behandlade i dagens samhälle. Som jag skrivit tidigare mår inte min farmor så jättebra. Hon har typ ingen känsel i händer och fötter vilket gör att hon har svårt med finmotorik och balans. Tyvärr ramlade hon i veckan och gjorde sig illa i ben och höft och hamnade i samband med det på Vrinnevisjukhuset. Ingenting brutet tack och lov, men en stukad fot gjorde att hon inte kan gå själv.

Hon fick stanna på sjukhuset över helgen och skulle eventuellt få komma hem idag om det blev klart med hemtjänsten. Sedan bestämde de sig för att behålla henne till tisdagen. Men så, hastigt och lustigt, blev det ändå bestämt att hon skulle få åka hem idag. Och detta 20 minuter efter beskedet. Färdtjänsten, en ensam kille, kom och hämtade men när de var framme där farmor bor var ingen från hemtjänsten där. Min syster som släppte allt hon hade för händer hann heller inte fram. Detta resulterade i att färdtjänstkillen skulle försöka hjälpa farmor, men eftersom hon inte kunde gå så värst så slutade det med ännu ett fall och tänka sig, ännu en transport till sjukhuset. Där är hon nu med även det andra benet skadat. Hur kan man bara skicka hem någon som inte kan gå, utan att se till att någon tar hand om henne, utan att hon ens hinner se till att någon är där och möter henne? Vad är det för idioter undrar man? Finns det verkligen ingen som tänker ett steg längre? Nej, för det handlar bara om pengar nuförtiden.

Vårglad

Jag känner mig så upplyft och glad. Har just kommit hem från en riktigt bra ridhusträning i Djurtorp. Vi var fem stycken och satte upp en övning från Camilla Brundin-kursen som C och jag var på häromveckan. Det blev verkligen sådär riktigt bra och roligt som det bara blir ibland. Det var definitivt värt att komma hem med två smutsgrisar.

Hela den här dagen har känts så galet bra. Ljust, varmt, nytvättad bil, torr asfalt, ovilja att gå in - vår helt enkelt.

Älgar i sikte

Vaknade skapligt imorse och det såg så himla skönt ut ute med strålande sol. Valde då att åka till skogen istället för att titta på OS (femmilen) för då vet man att man är ganska ensam där. Och mycket riktigt, inte en bil på parkeringen.

Vi strosade omkring och hade det så skönt. Lekte lite, letade godis i stubbar, fotade.

Nackdelen med att vara själv är att ingen annan har skrämt undan de vilda djuren. Det började med en skock ekorrar. De blir man ju inte precis rädd för men det tänder jaktlusten hos hundarna. När vi sedan fick syn på de tre omskrivna älgarna blev jag dock minst sagt livrädd. Stora som attan, blick stilla stod de på en höjd och tittade ner på oss. Läckert måste jag medge. Winna kände lukten av dem och rusade fram. Själv fick jag med mig pudlarna och sprang åt andra hållet. Skrek åt Winna med panik i rösten. Hon stod kaxigt kvar och skällde, men efter en stund sprang hon med oss andra.

Det fick bli koppel på och ett annat avslut på en promenad som gick från njutning till skräck och tillbaka till normalläge igen.

Winna dribblar

Såhär kan det se ut när Winna tränar dribbling. Det är tredje försöket och den här gången provar vi ett nytt underlag.

På resande fot igen

Jag fattar inte varför det måste vara sånt skitväder när jag ska ut och resa. Visserligen slapp jag köra idag, men ibland är det lika läskigt att sitta bredvid. Min kollega har liksom en tendens att köra lite för fort. Fast idag var han ganska hänsynsfull:). Stockholm var målet och tiderna perfekta så vi klarade både resor och kundbesök inom normal arbetstid. Extra skönt eftersom det är fredag.

Mötestrött

Lunchade med en vän och passade på att ta lite fina miljöbilder på vägen till restaurangen. Fiskmagasinet hamnade vi på och jag konstaterade att det var ganska länge sedan jag var där. Oftast brukar det bli sommartid och då sitter vi ute på gården. I alla fall hade de gjort om inomhus och det var väldigt fint. 

Gick lite tidigare från jobbet för att hinna med ett besök hos farmor innan sambon slutade och det var dags för hemfärd. Hon mår inte något vidare men håller uppe humöret på ett imponerande sätt. 

Väl hemma fick de stackars hundarna bara en kort promenad för återigen var det dags för möte på Bruksa. Tredje torsdagen i rad nu. Jag känner mig skapligt mötestrött. Turligt nog blev det ett väldigt trevligt och positivt möte där det dessutom bjöds på pizza och fika. Det blir en hel del kurser på klubben till våren, inte bara agilitykurser. Kul! Jag har aldrig varit med om att det varit så många instruktörer som vill hålla kurser. 

Och så kom jag äntligen hem och de tre odjuren fick ett pass med bolldribbling. Otroligt hur snabbt de fattar vad det handlar om!

Onsdagsaktiviteter

Hade inte precis tänkt fastna framför TVn på förmiddagen, men vad tusan, det var ju galet spännande med team-sprinten. Två bronsmedaljer blev resultatet. Inte illa! Heja Sverige! Sedan åkte dottern och jag in till stan och bokade körtider på bilskolan för nu är det dags att ta tag i körkortet på allvar. En sväng till Mirum för att hämta ut semlor som vi fått via Semlogram blev det också. Mums!

På kvällen fick äntligen hundarna lite stimulans. Rallylydnad i Norfs ridhus. Vi var bara tre stycken så det var väldigt lugnt och skönt. Det passade bra att så många var borta eftersom båda mina tjejer löper och en del inte vill att man är med då. Trots löpen var båda fokuserade och duktiga så jag var väldigt nöjd när jag åkte hemåt. Ett litet kort träningspass fick det bli hemma också för nu ska hundarna lära sig att dribbla med en boll. Kanske kommer det en film på det när vi har kommit lite längre.

Nya täcket

Himla skönt med nytt, varmt och gosigt täcke på nyklippt liten kropp <3

Theo pausar från tjejerna

För att få lite lugn och ro från löphysterin skulle Theo till styvfar idag. Fast först fick han hänga med mig till jobbet en stund. Det var väl inte jättespännande kanske, men lyxigt att vara ensam med matte.

Tog mig i kragen och gick till Telenorbutiken på lunchen för att fixa nytt simkort till minipaddan eftersom mitt gamla hade fel format. Tänkte jag skulle vara snäll och ordna så att sambon kunde ha den med till jobbet för att slänga en blick på OS-aktiviteterna. Det hade jag inte mycket för. Efter att nu på kvällen ha suttit typ 40 minuter i telefonen med Telenor för att försöka klura ut varför det inte gick att surfa med det nya kortet/nya paddan kunde vi konstatera att felet låg i själva sim-kortet. Alltså får jag göra ett nytt besök i Telenorbutiken för att få ytterligare ett nytt kort imorgon.

Snäll granne

Blev skapligt förvånad när grannen ringde på dörren och stod där med en chokladask i handen... Det var en ursäkt för att hon nästan backade på oss imorse. Alltså, så nära var det inte, men visst var det gulligt! Tänk vilka fina grannar man har turen att ha.

Ett litet täcke anlände med posten idag. Jag vet! Jag, eller rättare sagt hundarna, har täcken så de klarar sig, men det kan ju alltid finnas något som är lite bättre än de andra :). Ett fint Hurtta Ultimate warmer som kändes väldigt gosigt var det. Hundarna får nog slåss om det tror jag. Det passar Theo fint när han har mycket päls, fast jag klippte honom idag så nu får han ha det röda igen. Det passar Elvira bra när hon är nyklippt, fast just nu har hon massor av päls (men den ryker så snart jag hinner). Det är lagom långt över ryggen till Winna men lite stort och bylsigt till hennes lilla tunna kropp, men det funkar om det skulle behövas. Tre i ett liksom!

Träningstävling

Jag kände mig mycket bättre idag. Ont har jag, men inte lika illa som igår. Förmiddagen blev som en upprepning av gårdagen. Först skogspromenad och sedan pudelbad, men den här gången var det förstås Theos tur.

Såg lite vårtecken. Tänk om det ändå kunde vara så väl. På eftermiddagen var det träningstävling i Valla, Linköping. Perfekt att åka på istället för att bygga på egen hand. Winna var säkerheten själv. Inga tveksamheter där inte. Hon nollade både hopp- och agilityloppet och lyckades till och med vinna båda två. Elviras resultat var inte riktigt lika bra, två disk, men det betyder förstås inte att hon gick dåligt. I hopploppet var hon riktigt fartig och jag hann faktiskt inte med som jag hade planerat så då blev det lite fel. I agilityloppet hoppade hon av kontaktfältet på balansen så det tog vi om. I alla fall väldigt trevligt att träningstävla, i synnerhet när det är så nära.

En alldeles vanlig lördag utan hundtävling

Fuck, vad jag har ont i nacke och axlar. Det värker som f..n. Sambon har masserat lite men jag misstänker att det behövs ett antal gånger till innan det börjar kännas bättre. Frågan är hur jag ska få honom till det :). Har i alla fall varit i skogen med hundarna, badat Elvira, putsat fönstren i köket och tvättstugan och äntligen fått ner julgardinerna i köket. Ja, jag skäms lite att de suttit uppe så länge men det är inga tomtar på dem, de är bara rödrutiga. Snart blir det lite Mello-mys. Vad det är skönt med helg.

10 år i tjänst

Fatta att det har gått 10 år sedan jag höll min första agilitykurs och började arbeta aktivt för Söderköpings Brukshundklubb. Tiden går fort när man har roligt, brukar man ju säga. På klubbens årsmöte fick jag pris för detta och även för att Elvira och jag blev klubbmästare i agility medium och i rallylydnad nybörjare. 2013 var ett ärofullt år! Till alla arbetsmyror delades det också ut pris och i år fick man välja mellan en Arrak-tröja eller en Hurtta agilityväst. Tröjan var jättemysig och västar har jag så jag klarar mig. Valet var alltså ganska lätt.

Man blir ju bara så ledsen

Hur kan ett reportage bli så förvridet? Vi letar som bekant med ljus och lykta efter en lokal för hundträning där vi kan lägga in det fina konstgräset. Med anledning av detta var NT inbjudna till Brukshundklubben. Observera nu att syftet alltså var att vi ville få hjälp att få tag i en lokal.

Och visst fick vi (eller var det kanske IFK) en artikel i tidningen. Rubriken på förstasidan på nätet lyder såhär: "Klart vad som händer med konstgräset". Sedan står det en massa om konstgräset och om IFK som skänker det etc, etc. Men hallå, det skulle ju vara ett rop på hjälp om lokal. Om man anstränger sig och verkligen lusläser artikeln kan man kanske mellan raderna få fram att vi inte har någon lokal men gärna vill ha det. Jag har dock svårt att tro att det kommer leda till att någon kastar sig över telefonen för att erbjuda en lokal. Men visst, hoppas kan man ju. Besvikelsen över medias prestation är stor, men det är ju knappas första gången. De kunde inte ens bevärdiga sig med att få till Catharinas namn rätt. Läs gärna och se vad ni tycker.

Inte roligt alls

Nu är det dags igen. Den där sjukt irriterande höglöpperioden. Theo kan verkligen konsten att ta fram mitt sämsta humör då. Grrr! Men egentligen är det väl inte så mycket att hetsa upp sig över. Försöker ignorera så gott det går.

Något riktigt otäckt hände idag. Bästis C:s dotter blev dålig och fick åka ambulans till Linköping. Hon fick samma symptom som sin far (som dog för några år sedan) med sprängande huvudvärk och känselbortfall. Tack och lov mår hon bättre nu och proverna ser bra ut. Hon blir dock kvar på sjukhuset till imorgon. Håller tummarna för att det inte är något allvarligt.

Har du hund?

Har du hund och/eller önskar en inomhushall med konstgräs att träna i? Åk då till Söderköpings Brukshundklubb imorgon (onsdag) kl 11 och medverka i ett tidningsreportage där vi försöker nå ut till så många fastighetsägare som möjligt för att hitta en lämplig lokal till ett vettigt pris! Tveka inte, åk dit bara!!!

Kursat

Tighta svängar hette kursen vi skulle gå. En kurs för Camilla Brundin i Kungsörhallen. Himla mycket skönare där än i det ridhus vi var i förra året när vi tränade för henne. Väldigt kul var det att gå kurs även om vi väl inte har några jätteproblem med stora svängar precis. Men man kan aldrig träna för mycket. Det kändes helt rätt att det var Winna som gick kursen för de övningar vi gjorde var nog ändå hon i större behov av att träna på.

Efter hemresan var det bara att sticka iväg direkt på ett möte på klubben. Som bekant har vi ju en konstgräsmatta men ingen hall att lägga den i. Vet inte om vi blev så mycket klokare men framöver får vi förhoppningsvis läsa lite om projektet i NT (tidningen).

SM-klara!!!

Jag känner mig sprudlande lycklig. Det bubblar i kroppen. Winnas lag Småstjärnorna är SM-klara! Sollefteå here we come liksom. Fyra lopp och tre SM-pinnar varav två vinster och en andraplats fick vi till idag. Så jäkla fantastiskt bra. Winna nollade tre av loppen och kändes jättefin. Det var bara första loppet som var lite svajigt och vi fick lite fel men sedan gick hon som tåget.

Elviras lag är inte precis SM-klara men lyckades äntligen få en SM-pinne. Jättekul! Ni ser ju hur glada vi ser ut. Fantastiska priser också, eller vad sägs om de snygga rosa glasögonen... ;) Elvira gick jättebra, nollade ett lopp, men fick tyvärr en del snöpliga fel i de övriga. I första hopploppet gick hon fantastiskt bra men satte en tass på muren så det blev en rivning. I ett lopp glömde jag ett byte så när hon skulle upp på balansen stod jag mitt ivägen. Då undrade hon nog om jag var lite knäpp. I sista loppet ramlade hon av uppfarten på balansen och jag blev livrädd att hon hade skadat sig. Vi stod stilla en stund och bara kollade att allt gick bra innan vi fortsatte vidare. Men vi kom i mål i alla lopp och det var ju skönt.

Det har varit fantastiskt kul att tävla idag. Jättroliga banor i den fina Väsbyhallen. Perfekta förutsättningar. Det var bara aningens stressigt när vi skulle köra dit, i god tid tyckte vi när vi planerade att vara framme sådär ungefär 1,5 timme före utsatt tid. Det var bara det att de måste ha haft massor av strykningar i large-klasserna för när vi kom fram så var det med 5-10 minuter tillgodo till första banvandringen. Puh!

Vårigt

Det kändes skönt och vårigt i luften när jag och hundarna var i skogen. Jag trodde det skulle vara slafsigt och blött men blev positivt överraskad. Underlaget var helt ok. Imorgon åker vi till Väsby och tävlar igen. Den här gången med lagen och det ska bli så himla kul!

Inte så bra

Maskinparken har tagit lite stryk idag. Jag fick panik över att fällar och filtar i bilen och i burar var så smutsiga. Allt skulle tvättas. Det resulterade i att tvättmaskinen blev full med hundhår och tumlaren ska vi inte prata om. Där var det både hår och ridhussand:(. Usch! Avslutade med en hundbädd som visst inte var riktigt tät. Hela tvättmaskinen full av små skumgummibitar. Suck.

Konstgräs

Alltså, kolla in storleken på den konstgräsplanen! Vi (eller CJ egentligen) får gräset mot bortforslingskostnad. Men vart tusan finns en lokal att lägga den, eller en del av den i ??? En lokal som inte kostar för mycket. Tänk att få träna inomhus, även om det inte är varmt så i alla fall rent! Please låt det lösa sig.

Tikskydd

Köpte tikskydd till Elvira som hon MÅSTE ha inne i lokalen på tävlingen på söndag (turligt nog inte under loppen) och på träningen på måndag i Kungsör. Kan väl säga att hon minst sagt hatar det. Har nog bestämt mig för att åka med enbart Winna på måndag. Det känns inte som att Elvira kommer vilja vara med alls. Hon får nog stanna hemma hos sina käraste hundvakter istället.

Drömhus?

1997 letade vi febrilt efter hus. Vi tittade på hus i alla möjliga och omöjliga lägen och allra högst upp på önskelistan stod ett hus i Klingsberg (Norrköping). Åtskilliga promenader gick vi där och tittade och drömde. Det hände att något dök upp till salu, men antingen var det för litet eller alldeles för dyrt. Men så plötsligt fanns det ett. Renoveringsobjekt förstås, men ändå. Vi bjöd på huset och blev utvalda till intervju, ja tanten som sålde ville intervjua de presumtiva köparna för att sedan välja ut vem hon skulle sälja till.

Till vår stora besvikelse hamnade vi på andra plats och någon annan blev erbjuden huset. Då beslutade jag mig för att börja plugga på universitetet. Hade vi fått huset hade vi förmodligen inte haft råd, utan jag hade fått stanna på mitt gamla jobb, men nu var det nog ödet som fattade beslutet åt mig.

Några veckor senare kontaktade mäklaren oss och berättade att köparen hade dragit sig ur och vi fick huset om vi ville... Fattar ni vilken beslutsångest vi hamnade i? Men valet var ju egentligen gjort. Jag skulle börja plugga, så hör och häpna, vi tackade nej till huset som vi så gärna ville ha.

Året efter flyttade vi till Söderköping och såhär i efterhand blev det ju fantastiskt bra. Vi trivs här och barnen har haft en jättefin uppväxt. Men visst har vi undrat ibland, hur livet skulle ha sett ut om vi hade tackat jag till huset i Klingsberg.

Häromdagen fick jag och dottern syn på en annons om ett hus i Klingsberg. Det visade sig vara samma hus som var till salu 1997. Och samma mäklare:). Idag var jag och sambon på visning. Jättekul att se vad de hade gjort med det. Det var i klart bättre skick nu än då, men knappast prisvärt. Nästan 3 mille vill de ha för det. 750 000 kostade det 1997. Snacka om prisutveckling. Dessutom finns det en hel del att jobba på. Nytt tak vore inte fel och ventilationen är i ungefär samma skick som i vårt nuvarande hus, dvs i stort behov av åtgärd. Ingen flytt på gång alltså, men vem vet, plötsligt dyker drömhuset upp. Helst ska det nog vara på S:t Johannesgatan. Då kan det i alla fall vara värt att fundera över.

Rallyonsdag

Det står agility på mössan men det är rally vi har kört. Bara jag och Winna. Elvira fick inte följa med för hon löper. Inte för att jag tror det hade spelat så stor roll för vi var bara fyra stycken på träningen så det hade säkert gått att lösa. Men det kändes skönt och lyxigt att åka med bara en hund. I vilket fall blev det en jättebra träning.

Det är lite knöligt med det där förbannade löpandet. I helgen är det lagtävlingar i Väsbyhallen och då ska man bara få vara i hallen när hunden kör. Undrar vart vi ska vara resten av tiden? Kan ju inte ha Elvira i en kall bil i massor av timmar. Då fryser hon ihjäl ju.

På måndag ska vi på agilitykurs i Kungsörhallen och då måste jag be de andra kursarna om lov för att få vara med och dessutom ha tikskydd på. Om jag ändå hade kastrerat i höstas. Då hade problemen varit ur världen. Får väl hoppas att Winna håller på sig några dagar till åtminstone.

Varma, sköna

Kanske har jag handlat av begär snarare än behov, men ibland är det svårt att stå emot :). Sköna, varma, gosiga kängor till ett fantastiskt pris! Ja, då fick det bli så. Jag har nyss provgått dem och de var precis lika bra som jag hade hoppats.

Idag har Elvira också varit hos styvfar C. Hon började med att sitta vid dörren och gnälla i två timmar. Tyvärr fick hon även med dig de andra två. Stackars C. När han tröttnade tog han ut Viran ensam på promenad och när de kom tillbaka var det inga problem längre. Skönt. Då kanske de får komma tillbaka nästa vecka :).

Måndag igen

Sonen jobbar och det är ju väldigt bra. Det är bara det att det blir lite styrigt med hundarna. Idag var Elvira hos sin hundvakt här i Söderköping medan Winna och Theo var hos styvfar i Norrköping. Lämning hit och hämtning dit och tiden bara rusar. Men jag är tacksam för all hjälp.

På kvällskvisten var jag på agilityinstruktörsmöte på klubben och det ser ut att bli en riktigt bra vår för de som vill gå agilitykurs på Söderköpings bk. Nybörjarkurs, fortsättningskurs och en fortsättningsfortsättningskurs... Det låter väl hur bra som helst!

Damklubb

Inför varje tillfälle Damklubben träffas är det spännande att försöka gissa vad vi ska få vara med om. Den här gången hade jag ingen aning men det är ju egentligen mycket roligare så. Vi började på Factory Fitness med ett zumbapass. Så jäkla roligt. Jag saknar verkligen den här typen av träning, men hur ska man hinna allt man vill? Fint och galet stort ställe att träna på var det. Och det vär himla skönt att avsluta med en stund i bubbelpoolen.

Efter vinprovning, chokladprovning och mat på Meeze hamnade vi till slut på schlagerparty. Inte vilket schlagerparty som helst dock, utan på gamla Arbis, på Burleskschlager... Det började ganska lugnt och påklätt med Abba.

Accelererade sedan till både lättklädda nummer och en eller annan nakenchock. Jag herregud, vad ska man säga? Med den där Damklubben får man vara med om både det ena och andra, hehe :)