Januari:
Efter en kort tid av intensiv träning genomförde vi doftprov eucalyptus på hemmaplan. Winna blev godkänd men de två svarta behövde träna lite till. Det var ju faktiskt främst för Winnas skull jag lade lite krut på noseworken så det var klart rättvist att det var hon som fick lyckas bäst.
Februari:
På Alla hjärtans dag firade vi 20 år som hundägare. Så mycket glädje och kärlek med våra små pälsklingar. Men ack så sorgligt när de inte längre finns med oss.
Vi tävlade en del, både hemma och på bortaplan. I Hultsfred gjorde Kungen sin första officiella start. Vi hade inte tränat så mycket under vintern då han hade varit skadad så det gick väl lite sisådär, men han var duktig.
Mars:
I mars var vi en vecka i Sauchenzee i Österrrike med bästa vännerna och åkte skidor. När vi åkte hem sa jag tack och hej till mina pjäxor som jag har haft i typ 100 år och som har varit så sköna att jag aldrig har velat byta ut dem. Nu var de helt slut så nu måste jag hitta några andra.
Efter lång väntan kom äntligen braskaminen på plats. Den blev toppenbra. Mars var extremt kall, den kallaste på 107 år och elen den här vintern var den dyraste ever. Aldrig har vi haft så kallt inomhus och aldrig har jag varit så duktigt på att duscha snabbt.
April:
Förutom att fira födelsedagar började april med att min farmor ramlade på boendet och slog sig rejält. Jag och min syster turades om att sitta på akuten med henne. Det visade sig att hon fick en blödning i hjärnan och en mindre fraktur vid ögat. Hon var blålila i hela ansiktet. Otroligt nog återhämtade hon sig vartefter.
Det blev äntligen dags att låta husbilen rulla igång.
Maj:
Jag började maj med att vara sjuk och mamma började med att sälja kolonistugan i Fyrby.
Vi hade en härlig träff med Damklubben ute i skärgården.
Och jag var på afternoon tea på Villa Fridhem och firade Annikas födelsedag.
Jag tog ut farmor i rullstolen och hon var glad och njöt och ville känna gräset under fötterna. Det skulle visa sig att det blev hennes sista tur utomhus.
Tillsammans med Bästis C och N åkte vi till Öland och hade några alldeles underbara dagar.
Älskar ju stränderna när det är lågsäsong.
Vi tävlade agility i Linköping, både officiellt och inofficiellt. Winna fick hoppa in i ett inofflag och hon var lyckligare än lyckligast att återigen få springa agility på riktigt. Och jag med såklart. Hon och jag!!
Juni:
I juni sprang Kungen sin första tävling utomhus och gjorde sitt första nollade lopp och tog sin första pinne.
Yoshi tävlade med laget och hade oturen att råka ut för ett klokapselbrott. Vi fick med oss en SM-pinne till 2024, men SM 2023 kunde vi se oss i stjärnorna efter. Gissa om jag var ledsen. Lika ledsen som Yoshi var för det tog jättelång tid innan den där jäkla klon kom ut som den skulle.
Ett par studentfiranden blev det.
Juni handlade annars mycket om farmors mående. Hon blev sämre och jag var hos henne. Jag vakade så mycket jag kunde och orkade. Tyvärr blev jag väldigt ensam om det då min syster var utomlands i sex veckor. Till slut släppte hon taget och fick somna in, 100 år och 8 månader gammal.
Midsommar firades på Aspa båtklubb. Det ligger inte långt från Tiveden så där var vi också och vandrade en led.
Juli:
I månadsskiftet juni/juli gick agilitySM av stapeln. Ett SM som blev helt annorlunda än det var tänkt från början. Anna var skadad i ryggen och hade fått hoppa av laget vilket innebar att vi hade tagit in en ersättare för henne. Yoshi blev skadad och jag kände inte att Arya skulle fixa miljön på ett SM så henne kunde jag inte sätta in som ersättare. Kungen var inte redo. Vi fick helt enkelt ta in en annan klubbkompis. Men som de gjorde det. Efter första dagen låg de på en fjärdeplats. För att göra det lite extra spännande vaknade Yoshis ersättare blockhalt på finaldagen. Men otroligt nog hade vi en annan klubbkompis på plats som bara tävlade individuellt. Hon hoppade in i finalloppet och makalöst nog räckte det till ett silver för laget. Vilken kämpainsats och så många som fick vara en del av det lagsilvret. Magiskt!!
Själv fick jag springa individuellt med AjAj. Det räckte inte till några resultat men vi hade väldigt roligt tillsammans. Jag är oändligt tacksam att Pia har låtit mig vara en del av AjAjs agilityresa. Det har varit fantastiskt. Det här var hans sista individuella SM, men förhoppningsvis kan han vara med i laget 2024.
Semestern kickade igång och vi var ute med husbilen. Vi var i Hultsfred och tävlade och for till Norra Kvills naturreservat och Blankaholm.
Vi åkte sedan mot Höga kusten och det blev en riktigt härlig resa. Vi hade inte bestämt något i förväg utan tog dagarna och stoppen utifrån vad vi upptäckte på vägen.
Inte bara vi var nöjda med en härlig semester. Hundarna tyckte nog den var ganska perfekt. För övrigt bjöd inte sommarvädret på så mycket värme, sol eller bad. Vi var bara ute med båten en endaste gång.
Augusti:
I augusti åkte jag, dottern och hennes pojkvän till Ullared. Som vanligt blev det en massa handlat.
Sommaren handlade också mycket om tomater. De skulle vattnas till förbannelse så sambon var väldens bästa MacGyver och fixade automatisk bevattning. Annars hade de aldrig överlevt vårt semesterresande. Men det var väldigt roligt att se dem växa och utvecklas. Ännu roligare när det var skördetid förstås.
Sambon och husbilen följde återigen med på tävling och den här gången skulle vi till Dannike. Vi fick ännu en gång se ställen vi aldrig har sett tidigare. Bl a hamnade vi vid Hofsnäs Herrgård och Torpanäsets naturreservat. Superfint och väl värt ett besök. På tävlingen lyckades vi kvala laget till SM 2024, yey!
September:
I september fanns det massor att skörda i skogen. Jag och Annika plockade blåbär, lingon och svamp. För första gången på väldigt länge kokade jag egen lingonsylt.
Vi tävlade i Kumla och Kungen tog sin första titel AgHD1. Sambon och husbilen var med och på hemvägen stannade vi och gick en bit på Skönnarboleden, men det var sjukt mycket myggor så det var inte jättehärligt. Vi stannade till vid Småängens camping och där passade jag på att bada och det var så otroligt ljuvligt skönt. Den campingen var jättegullig. Hade gärna stannat kvar en natt.
Yoshi tävlade rallylydnad och lyckades få titeln RLDF, dvs han är numera klar med fortsättningsklassen och kan starta i avancerad klass. Duktig liten kille.
Oktober:
I oktober arrangerade Finspång Östgötamästerskapen. Laget gjorde en finfin insats och vann.
Damklubben var på äventyr, den här gången i Stockholm.
Vi tävlade KM i rallylydnad och båda hundarna var superduktiga. Jag hade först inte tänkt starta med Winna, men så gjorde jag det i alla fall och det ångrade jag inte en sekund. Hon var så lycklig och gjorde nog sin bästa mästarklassbana någonsin. Jag var så lycklig så tårarna rann. Hon och jag igen! Som grädde på moset blev vi klubbmästare.
Vi var på Cypern och hade en underbar vecka med sol och bad och ren avkoppling. Så himla skönt.
November:
I november fick vi följa med och titta på hus tillsammans med dottern och hennes pojkvän. Aldrig har jag väl önskat att vi kunde vinna pengar så mycket som då. De bjöd men blev överbjudna. Dock var inte säljarna nöjda med buden så det ligger fortfarande kvar till salu.
Vi var på mordgåta i Husby slott.
Men det enda jag egentligen kommer att minnas från november 2023 är att min allra finaste Winna lämnade oss. Hastigt och helt oväntat drabbades hon av krampanfall som troligen berodde på en tumör i huvudet. När jag nu sitter här och skriver om allt vi har gjort under året så känns det som om hon fick ett fint år med många härliga upplevelser. Anna sa vid ett tillfälle att hon verkligen levde tills hon dog. Och så känns det. Hon har varit pigg och glad och vi har gjort en massa tillsammans. Jag är så oändligt tacksam för henne och för varenda sekund vi har fått tillsammans. Hon, min hjärtehund.
December:
December har inneburit så mycket tårar, sorg och saknad efter Winna. Det är sjukt jobbigt att skriva den här återblicken över året för den gör att jag saknar henne ännu mera.
Yoshi saknar henne också så vi försöker hålla oss sysselsatta. Vi har bl a varit i Finspång och träningstävlat i nosework. Han var en riktigt stjärna och hittade alla fyra gömmorna. Nu ska vi ta tag i det där doftprovet igen.
Tur att vi har Arya i familjen också. När hon är här känns det inte riktigt lika tomt.
Nyåret firade vi på hemmaplan, som vanligt numera. Allt för den lilla rädda Vargen <3
Om jag lyfter blicken lite högre än till mig, min familj och mina vänner så har 2023 varit ett ganska skrämmande år faktiskt, med naturkatastrofer, kring och våld. Vi får se vad 2024 ska bjuda på?
