Årets första...

....träning på klubben :).

Solen lyste måhända med sin frånvaro, men humöret var strålande. Tänk att hindren är ute på klubben redan. Det är nästan för bra för att vara sant. Självklart var vi tvugna att åka dit och träna på vår lediga dag.

Så skönt att kunna ta med alla tre hundarna. Alla var så glada och lyckliga. For omkring och nosade och busade. Lyckligast av alla var nog faktiskt Theo. Det var länge sedan han var med och tränade någonstans. Det är inte aktuellt att ta med honom till kalla ridhus. Han sprang upp och ner på balansen och genom tunnlar och ville aldrig sluta. - Matte, kolla vad jag kan, visst får jag godis nu! Han jagade Elvira och lekte med leksaker. Hämtade bollen och bytte mot godis, hur många gånger som helst. Kanske straffar det sig med lite träningsvärk, men jag är säker på att han tycker det var värt varenda sekund.

Winna och Elvira fick äntligen träna lite balanshinder. Dom har vi bara sett på tävling den senaste tiden så det var nyttigt.

Oftast är det väldigt roligt att träna tillsammans med andra, men ibland är det skönt att vara alldeles själv, göra precis det man själv vill, precis just när man vill och idag var en sådan dag.

Winna dribblar

Såhär kan det se ut när Winna tränar dribbling. Det är tredje försöket och den här gången provar vi ett nytt underlag.

Ensam

Här sitter jag alldeles ensam. Ja, inte helt ensam förstås. Jag har ju mina tre pälsklingar. Men i alla fall utan mänskligt sällskap. Det är ganska skönt faktiskt. Det händer typ aldrig annars. Sambon är på jobbfest och dottern är på skolfest. Hoppas de har kul båda två.

Gillar inte riktigt kylan som har drabbat oss igen. -18 grader är på tok för kallt. På hemvägen från Linköping pendlade temperaturen mellan -12 till -21. Snacka om köldhål här och där. Jag hade tänkt gå en lång skön promenad när jag kom hem, men nej, det gick inte.

Måste förresten visa hur lilla Winna bjuder ut sig till Theo. Hon liksom puttar på honom med nosen mot bogen och det gillar han inte. Det är minsann inte bara hans fel att det är livat här hemma. Han vill mest bara ha Elvira.

Ensembleframträdande

Om någon undrar...

...hur det låter när man har en höglöpade Elvira hemma och Theo tycker hon är jättefin så kan man lyssna på filmen nedan:). Han är enormt uthålligt kan jag lova.

Träning med egna initiativ

När jag hämtade Elvira hos hundvakten sa de att det märktes att vi hade varit iväg på tävling igår. Hon hade känts lite trött. Det brukar man knappast kunna säga om henne. Eftersom det är måndag var det förstås dags för måndagsträning på klubben och där tyckte jag inte att hon kändes annorlunda än vanligt, men faktiskt nu här hemma verkar hon lite seg. Konstigt. Får hålla lite koll på henne.

Winna fick förstås också träna och vad det tog åt henne har jag ingen aning om. Hon hittade på allt möjligt på egen hand. Kanske har hon kommit till det där steget i utvecklingen då de börjar hitta egna linjer, eller så var det bara att jag var lite passiv i min handling eftersom det var blött och halt. I alla fall fick vi till det bättre när jag skärpte upp mig ordentligt. Det var verkligen en nyttig insikt att man inte kan lita på att hon är där man är. Jag är så van vid Elvira som för det mesta bara gör det jag ber om och som dessutom är tätt intill.

Vi avslutade träningen med lite bus men det blev ingen riktig fart på det.

Onsdag

Idag träffades vi hos Catharina i Kulefall för att gå skogspromenad. Fyra personer och elva hundar. Vi började längs en skogsväg, men tog sedan av rakt in i skogen. Över stock och sten gick vi och efter ett tag blev det väldigt jobbigt för Theo så han fick åka på armen en stund. När vi kom tillbaka var hundarnas ben förstås som snöbollar. Suck. På de andra hundarna fastnade minsann ingenting. Blev bjudna på fika. Nice.

På kvällen var det meningen att vi skulle vara med på rallylydnadsträningen men jag hade ingen lust så vi struntade i det. Gick med dottern på stan istället.

Ledig, prommis, kalas och Winna

Vaknade av ett sms med en fråga om jag ville med på promenad. Det passade perfekt för hundarna behövde verkligen göra något roligt idag. Jag, Pia och Annnika och alla hundar träffades i Vrinnevi. Där har jag inte varit på väldigt, väldigt länge. Det är mycket fler människor där än i skogarna runt Söderköping, men vi gick ett mindre välanvänt spår. Jätteskönt.

Vi passade också på att titta på utsikten från Vrinnevibacken. Tänk att jag åkte längdskidorn nerför den backen när jag var liten. Fattar inte att jag vågade.

Fick med mig Winna hem. Har lovat att ta hand om henne under helgen när Pia ska på kuligheter utan hund. Finaste lilla Winna, vad vi gillar henne. Elvira gillar henne också lite extra mycket just nu. Det blir trekant för hundarna. Theo försöker sätta på Elvira och Elvira försöker sätta på Winna.


Winna gillar Elvira också som synes.

Har också firat sambon som fyller år imorgon. Min släkt kom hit och eftersom min brors familj alltid äter tacos på fredagar var valet lätt när vi skulle bestämma vad vi skulle äta:).