Nu börjar det kännas som om jag lever mitt liv mestadels i mörker. Jag vaknar 05.30 och det är kolsvart ute. Jag går tidig morgonpromenad och det har fortfarande inte ljusnat. Jag försöker komma ut på lunchen får att få lite dagsljus. Men ibland hinns det inte med. Jag kommer iväg sent från jobbet och efter 45 minuters restid och lite mat i magen har det hunnit mörkna. Alltså även kvällspromenaden i mörker. Och värre blir det när vi väl ställer om klockan. Usch!
Förra året den här tiden hade jag just blivit arbetsbefriad. Det var en tuff tid med osäkerhet och jobbsökande. Men det var också väldigt skönt att hinna med att ta vara på dagens ljus. Jag kunde sova lite längre på morgnarna och behövde inte gå morgonpromenaderna i mörker. Jag lade mycket tid på arbetssökande men definitivt inte 8 timmar om dagen så jag hann med att göra en hel del under dagens ljusa timmar. Då kände jag mig inte alls sådär mörkerpåverkad som jag alltid brukar. Det var faktiskt väldigt nice.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar