Höstiga promenader

Vaknade till en fin morgon. Gick en sväng med hundarna förstås.

Elvira hittade en mugg som hon gömde ordentligt i buskarna. Hon är så gulligt stolt när hon gör det. Blev sugen på att gå en sådan där skön promenad med hundkompisar någonstans där jag inte går i vanliga fall.

Kände att jag inte hade träffat A med sheltisarna på jättelänge. Hon var hemma och sugen så vi åkte till Ågelsjön. Jättemysigt. Lite jobbigt dock när hon frågade vart Theo var... Efteråt blev jag bjuden på fika. Nice. Som vanligt älskar jag mina lediga onsdagar.

På kvällen hade vi möte på klubben. Diskussioner gällande regelrevidering och lite snack inför näste medlemsmöte på klubben.

Trött, tröttare...

Jag är så oerhört trött hela tiden. Mörker och regn hjälper inte upp situationen direkt.

Fullt sysselsatt

Efter att äntligen ha sovit gott en natt kände jag mig riktigt pigg imorse. Tog då med mig hundarna till skogen och gick femman i Petersburg. Kände att det var skönt för dem eftersom vi sedan skulle vidare på....födelsedagskalas...:). Någon förvånad? Lite ovanligt kanske att det var ett förmiddagskalas.

Dottern och jag åkte sedan vidare till stan. Jag köpte två stickade tröjor (vi har så jäkla kallt på jobbet) och dottern en jacka och en tröja.

Äntligen, äntligen kände jag lite agilityträningssug så jag kollade om C och Grappa ville hänga med och träna. Och tänk, det ville dom. Det var riktigt kul tyckte både jag och hundarna. Mycket mer än så hinner man inte på en dag så nu lite tv-tittande.

Tjurruset

Så var det galningarnas dag. Alltså de där som har valt att springa en mil i blandad terräng och där blandad innebär gyttja, geggamoja, vass, gropar, högt gräs, vatten, diken, lerpöl, hinder och liknande. Eftersom inte jag är galen följde jag bara med upp för att tillsammans med hundarna bilda hejarklack.

Tjejerna startade först och jag var mest orolig att någon skulle skada sig. I synnerhet som M började med att ramla och trampa snett redan när vi skulle fota innan loppet :). Någon förvånad?? Men det gick bra.

Dock fick vi vänta länge innan de dök upp i lerpölen. Men när de väl gjorde det gjorde de det med imponerande kraft och styrka. Ja, i alla fall ganska. Jag är i alla fall grymt imponerad över deras insats för de tog sig i mål alla tre, min dotter och mina bästa vänner. Hatten av för er!

Kallt som tusan var det efteråt när alla kläder var våta. Inte lätt att byta om när allt var fastkletat med gegga.

Så blev det grabbarnas tur. Nu var banan lite mera upptrampad och ännu mera geggig. Mysigt värre.

En del showade rejält i geggan. Typ dök och crawlade. Ingen av våra grabbar (gubbar kanske passar bättre) såklart. De vet hur man för sig.

Lite snabbare än tjejerna jobbade de sig i mål och jag är såklart precis lika imponerad över deras insats. Härligast var kommentaren "det här var ju riktigt roligt". Hur man nu kan tycka det. Fast det var ganska roligt att titta på. Mycket roligare än ett vanligt springlopp.

Hungriga som vargar efter loppet och stolta som tuppar över medaljerna. Jag är stolt över dom alla, både mina damer och herrar.

Som grädde på moset skyndade vi hem för att åka på brorsonens kalas. Vi var inte där förrän alla andra skulle gå hem, men vi var där, vi firade och grabben var nöjd med sina presenter. Hoppas nu på att få en god natts sömn. Jag är så trött så jag snart inte kan stå. Den här senaste veckan har tagit på krafterna kan man säga.

Gamla foton väcker minnen

Hittade några gamla bilder på Theo på jobbdatorn. Från 2008 tror jag de var. Det var tider det. Tack vare Theo kom jag igång med agilityn. Tack vare Theo träffade jag alla mina fina hund/agilityvänner. Tack vare Theo lärde jag mig massor om hundar. Tack vare Theo fick jag också möjlighet att prova på en massa olika hundsporter. Tack Theo <3

Glada och lyckliga kom vi i mål! Inte alltid först, inta alltid bäst, men med glädje. Aldrig kommer jag glömma hans pudelfnatt på banan. Tyvärr höll hans kropp inte för agilityns påfrestningar och vi fick sluta alldeles för tidigt. I början av 2009 gjorde han sin sista start. Efter det blev det Elviras tur att ta över stafettpinnen.

Finaste Theo i den lika älskade som hatade bollfrillan. Jag tyckte han var fin och vi fick alltid massor med beröm för den fina frisyren. Men det fanns förstås också många som inte gillade den :). Kanske inte lika "manlig", men i alla fall väldigt "pudlig".

Hej då älskade Theo ❤️

Idag fick han somna in vår lilla kille. Det har varit jobbigt och under tre dagar har jag inte gjort annat än gråtit och haft ångest i magen. Men nu är det såhär. Min bror skrev till mig att "livet med hundar innefattar den här skitdelen också tyvärr" och han har så rätt. Man kommer inte undan. Idag förstår jag den där känslan som många har att de inte vill skaffa någon mera hund för de vill aldrig gå igenom det här igen. Det vill inte jag heller. Men jag vill heller inte vara utan all den glädje och lycka livet med hund innebär. I elva och ett halvt år har Theo varit en stor del av våra liv och inte en endaste sekund skulle jag vilja vara utan. (Han skulle ha blivit 15 år i november.) Det finns så mycket jag vill skriva om, allt vi har gjort, allt han har gett till oss. Men jag orkar inte skriva om det idag. Men en annan dag...

Theo behövde aldrig åka till veterinären för att somna in. Hon kom hit istället. Jätteskönt. Han var riktigt pigg när hon kom och lekte med sin pipis. Somnade sedan lugnt och fint. Vi saknar honom så det gör ont, hela familjen. Han lämnar ett stort tomrum efter sig, så liten han var.

Sista Klarsjöturen

Vi gör en massa sista-gången-saker nu. Idag blev det en tur runt Klarsjön. Theo åkte mest på armen och verkade nöjd så.

På kvällen skulle tjejerna få nosvaccin mot kennelhosta på klubben och ni ska inte tro att jag fick åka utan Theopojken. Han stod där och ville med. Mitt lilla hjärta. Klart han fick.

Han hängde lite med de andra hundarna, hängde lite på armen, och så tiggde han förstås godaste godiset av Carina. Trots att han inte vill äta maten kan han inte motstå att tigga till sig lite godbitar. Det gör han nog av ren vana :). Nu är han trött och sover tungt bredvid mig i soffan. Älskar honom så det gör ont.

Så mycket kärlek

Så mycket kärlek man kan känna till en liten, liten pudelpojke. Imorse ville han inte äta igen. Fast under dagen har han pillat i sig det mesta, lite i taget. Inte konstigt att han inte vill äta förresten för magen är rätt paj. Jobbade hemma på förmiddagen. Kunde inte förmå mig till lämna honom ensam (med de andra hundarna förstås). Vill bara ha honom nära hela tiden. På eftermiddagen var jag på jobbet men tankarna var någon annanstans. Är det dags nu? Har vi kommit till den där tidpunkten man bara inte vill tänka på överhuvudtaget? Han får förstås några dagar på sig för att se om han repar sig igen. Men jag tror inte det. Inte den här gången. Ikväll när jag skulle till skogen med tjejerna ville han följa med. Det fick han såklart. Fast när vi väl var där var han inte så sugen på att gå så han fick hänga på armen mest hela tiden. Men han var med och han ville vara med. Så länge viljan finns...

Orolig

Älskade lilla Theo-pojken. Du gör mig så orolig och ledsen!

Vi har alltid sagt att den dagen han inte vill ha mat, då är något alldeles tokigt. Två morgnar i rad har han gått ifrån matskålen trots att det har varit mat kvar. Han har visserligen ätit upp när vi har handmatat, men ändå. Inte med den där glupande aptiten, utan lite mera passivt liksom. Jag vill inte tänka på vart det här leder och ändå är det just det enda jag tänker på. Hela, hela tiden, och tårarna bara rinner.

Rallylydnadsdag

Tävlar vi inte agility kan vi ju alltid sysselsätta oss med rallylydnad. Och på hemmaplan dessutom. Elvira premiärtävlade i fortsättningsklassen (förutom starten hon gjorde på vårt KM) och eftersom tävlingen var dubblerad hade vi två rundor att genomföra.

Som jag skrivit förut kan man inte direkt påstå att hon brinner för rallylydnaden och att träna med henne är inte alltid så upplyftande. Däremot brukar hon ha en förmåga att höja sig på tävling. Så även under dagens första start. Jag var så jättenöjd när vi kom i mål. Hon kändes glad och med. Några små utsvävningar bara.

Nöjd skulle jag absolut vara. Trodde knappt mina öron när vi hamnade överst på pallen (delad med ett annat ekipage). 98 poäng. Galet bra :).

Den andra rundan kan vi glömma. Inte många rätt där inte. 64 poäng var väl kanske inte riktigt vad jag hade hoppats på. Trodde nog att hon skulle orka hålla ihop så pass att vi skulle klara en kvalificerad runda, men det gick inte. Värt att notera alltså, inga dubblerade starter för Viran.

Men jag ruskar av mig det och kommer ihåg känslan från första rundan istället ❤️. Min fina Virapira.

Innan vi åkte hem stannade vi till i Petersburg och gick en skön promenad.

Mera sånt

Idag har jag njutit av att bara vara ledig. Jag var länge i skogen med alla tre hundarna. Härligt att få ha med även Theopojken på roligheter. Vi tog det hur lugnt och fint som helst i lagom tempo för honom. Och han kunde springa lös nästa hela tiden. Det är inte alltid det funkar att ha en döv hund lös ni vet.

Sedan åkte vi till landet för att ta bort motorn från båten och ta hem den. Vi kämpade upp båten på land också vilket inte var så lätt för det var väldigt lågt vattenstånd. Desto mera vatten var det i båten :). Imorgon åker sambon och hans bror och ser till att den hamnar på plats för vinterns prövningar.

Theo var trött när vi åkte hem. Det märks att han inte orkar lika mycket längre. Det känns som om det går allt fortare utför för hans del och jag kan inte låte bli att tänka sådana där tankar som att "var det här kanske sista gången han gjorde si, eller det här kanske var sista gången han gjorde så. Usch, jag vill inte...

Fredagsmyskalas

Skänkte bort ett skrivbord på Facebook och fick en fin flaska vin som tack. Fast skrivbordet var inte mitt egentligen utan min kollegas (vi hade tillfälligt haft det på kontoret) så rätt fick vara rätt och han fick ta vinflaskan.

När jag kom hem tog jag hundarna till skogen och det kändes som verkligt fredagsmys. Jag var trött och behövde verkligen komma ut lite innan vi skulle vidare på födelsedagskalas.

Det blev ännu en tacofredag och sedan tårta på det. Är nu mätt och fredagstrött. Ska bli underbart med sovmorgon imorgon.

Kurskväll

Torsdagar är världens stressigaste dagar. Jobba, skynda hem, fixa mat till "barnen", rasta hundar och hålla kurs på Bruksa och sedan trött kasta sig i soffan en stund innan det är dags att sova. På dagens kurs var det tre deltagare och två instruktörer. Lyx. En av deltagarna var skadad och kunde inte springa med sin hund, men då ställde så klart de snälla instruktörerna upp och sprang med hunden :). Alla nöjda och glada :)

Känns bra ändå

Inte tusan var det uppehållsväder när jag vaknade idag. Alltså kände jag mig inte motiverad att göra ett endaste dugg. Tanken var att jag skulle träffa C med Grappa på Bruksa på förmiddagen, men när jag ringde henne för att kolla om hon fortfarande var sugen på att träna lyfte hon luren och svarade "nä, jag har ingen lust":). När vi hade pratat en stund bestämde vi oss för att träna lite trots allt. Vi behövde förbereda morgondagens kurs.

Det blev ganska bra ändå för det slutade regna och det är ju faktiskt roligt när man väl kommer iväg. Sedan avslutade vi med att gå 2,5an i Petersburg. Nu kunde man ju tänka sig att vara inne och mysa resten av dagen även om mysa innebär att städa, tvätta, laga mat och sånt där roligt... Men faktum är att vi är lite knäppa i huvudet vi hundmänniskor så på kvällen träffades vi på Bruksa igen, den här gången för att träna lite rallylydnad. Det är ju faktiskt tävling i helgen. Fast den rallyträningen hade nog Elvira kunnat tänka sig att hoppa över. För att sitta och ligga i blött gräs är ingen höjdare. Winna däremot, hon uppskattade rallypasset desto mer. Det är så jäkla roligt att träna med henne.

En vanlig tisdag

Alltså den här skylten... Jag går förbi den lite då och då och kan inte låta bli att le varje gång. För det första ska man inte vattna hunden i rabatten. Om jag vattnar hunden ger jag den väl vatten eller?? Det borde väl vara "Låt inte hunden vattna vår rabatt" om man nu vill använda det uttrycket. Varför inte helt enkelt "Låt inte hunden kissa i vår rabatt", eller "Rasta inte hunden i vår rabatt". Sedan tycker jag nog att djuret på bilden mer ser ut som en katt än en hund :). Men som sagt, jag blir glad när jag ser den, och mina hundar får inte rasta sig där!

Någon som är sugen på en billig bil. Min styvfar ska sälja sin och jag ska hjälpa honom att lägga ut den på Blocket. En Honda Civic -99, automat, som har gått 14900 mil. Rost och en del skönhetsfläckar finns, men den ska visst gå bra i alla fall. Typ 8000:-

Fint väder var det idag. Alldeles väldigt mycket skönare än igår även om temperaturen var låg. Hoppas på uppehåll imorgon med när jag är ledig.

Burr... Mössa på!

Lika fin som september har varit fram till i lördags, lika vedervärdig var denna morgon. Regn, blåst och kyla. Usch! Nu är det verkligen höst på riktigt.

Turligt nog klarnade det upp under eftermiddagen så då var det bara blåst och kyla kvar. I skogen märks inte blåsten så mycket och kylan kan man klä sig mot så det blev en riktigt skön promenad för mig och hundarna.

Gissar att det inte är jätteskönt att vara ute och titta på fotboll så jag tycker lite synd om sambon som är i Åtvidaberg och hejar på IFK ❤️. Hoppas det blir en vinst så det åtminstone var värt det.

Säsongsavslut

Det har varit galet mycket tävlande under augusti och september och det känns ganska skönt att det nu är någon form av säsongsavslut. Tänk att få ha sovmorgon på helgerna, att äta frukost tillsammans, ha tid att ta hand om hemmet lite grand och framförallt att få umgås mera med familjen.

Avslutningen kunde möjligen ha varit något bättre, typ att Winna hade fått den där sista SM-pinnen, men det gick visst inte idag heller. Men vi gjorde ett grymt bra agilitylopp så när som på ett hinder från fel håll som i sin tur gjorde att vi kom fel till slalom. Förutom det var det en underbart skön känsla. Hopploppet var också fint men det var glashalt i tunnlarna pga regn så vi tog det försiktigt. Fick med oss ett rivet hinder också och det var ju synd, men högst ovanligt och inget att fundera så mycket över.

Viran började bra i agilityloppet men gick ur slalom två portar för tidigt (mitt fel) och diskade sig sedan när vi skulle ta om (hoppade ett hinder extra). Missade sedan slalomingången i hopploppet men gick superfint resten.

Mycket slalomfel den här helgen. Kanske är det inte bara jag som är trött, utan även hundarna. Nästa agilitystart är inte förrän i mitten av november. Då åker vi till Vårgårdas fina inomhushall.

Lag Väsby

Istället för att tävla individuellt i Linköping idag åkte vi till Väsby för att köra lag. Både small och medium-lagen har ju en pinne kvar till SM-kval. Vi ville så gärna få lyckas idag.

Men nej, det gick verkligen inte.
I hopp nollade jag Ajaj och C nollade Jack (Ocki lite fel). Winna kvar och jag kände mig ganska trygg. Hyfsat lätt bana och Winna brukar vara stabil som tusan. Men nej, hon kom fel mitt i slalom så det var bara att börja om då var det också kört eftersom vi var tvungna att nolla. Sedan slarvade jag bort resten

I agilityn ytterligare en nolla med räserråttan. Winna fem fel i ingången till slalom. Två slalomfel på samma dag och vi som sällan har sådana fel. Jag fattar faktiskt inte riktigt varför. Om jag kände att jag hade gjort alldeles galet, t ex sprungit ifrån henne, eller tryckt henne i ingången, då hade det varit lättare att förklara, men så kändes det inte. Ocki nollade och Jack fem fel på A. Attans.

Elvira hoppade a-hindret i agilityklassen och fick fel i slalom som stod direkt efter. Sedan nollade hon hopploppet med bravur. Vi var faktiskt helnollade med laget men det räckte ingenstans:( eller jo, till en tredjeplats.

Totalt varsin andraplats som bäst men bara 1 SM-pinne i resp klass. Otur! Blir att åka till Smålandsstenar i november...

Tacofredag

Det blev en mysig fredag här hemma. En sådan där tacofredag med familjen. Mor, styvfar, bror med familj och en hund var här. Dessutom liten Ajaj som ska med och tävla imorgon när matten jobbar.

Det är så roligt att träffas allihop. Snacka lite hund, jobb och annat som händer i livet. Idag hann vi också med lite resor eftersom mor och styvfar nyss var på Mallis. Och lite politik förstås. Det känns ganska aktuellt just nu. Vi är inte riktigt homogena i vårt tyckande men det gör det ju bara mera spännande :). Skulle vilja vara ännu mera påläst och bra på att argumentera. Det är ju ganska skojigt egentligen.

September

Min absoluta favoritmånad är maj. Ni vet när värmen och ljuset har kommit och man har hela den härliga sommaren framför sig. Men en annan månad som inte alls är så dum är september. Skön, klar luft och bra temperatur för hundaktiviteter. Det här året har bjudit på riktigt härligt septemberväder hittills. Det enda som inte är jättebra är att mörkret kommer så himla fort.

Min lediga onsdag har jag ägnat mestadels åt.....hundarna. Någon förvånad? Klippte Elvira på förmiddagen. Tränade rallylydnad på kvällen. Elvira ska visst tävla om en och en halv vecka så då måste vi påminna lite grand om hur det går till. Vår största svårighet är fortfarande "ligg". Det är hon inte pigg på alls och även om hon gör det så går det så sakta, så sakta.

Till minne av...

Det blev en konstig och olustig start på veckan. Imorse var jag på väg till Katrineholm på jobb. Plötsligt stod trafiken stilla. En olycka hade skett. Det såg allvarligt ut. Många räddningsfordon och olycksbilen uppklippt för att få ut de skadade. Alldeles oväntat påminns man om hur fort det kan gå. Från glädje till sorg, från liv till död. Tack och lov verkar alla inblandade klara sig (enligt info i tidningen).

När trafiken började rulla ringde min telefon. Det var bästis C och jag kunde höra att något hade hänt bara genom att lyssna på tonfallet.

Hon berättade att en ungdomsvän hade tagit livet av sig i helgen. Eller egentligen var det mer än en vän på den tiden. Det var min första stora kärlek.

Vi var tillsammans några år i slutet av högstadiet och under gymnasiet. Ett förhållande fullt av toppar och dalar, av glädje och frustration, av lycka och sorg och av pirrande tonårskärlek.

Vi utvecklades åt olika håll och förhållandet tog slut. Senare återupptog vi kontakten, som vänner först men sedan även som ett par. Dock insåg vi ganska snart att det inte var den vägen vi skulle gå.

Livet var inte snällt mot honom. Han kämpade alltid mot sina inre demoner och drogerna tog honom i ett järngrepp. Han slog sig fri periodvis och jag hoppas han fick stunder av lycka. I helgen valde han att sluta leva. Det är en sådan sorg att en människa ska behöva känna så. Att livet inte är värt att leva. Jag hoppas att han äntligen fått frid.

Nu är det nära

Vi kunde ha varit SM-klara idag, Winna och jag, om inte om.... Dvs om inte jag hade varit så förbannat klantig. Först agilityloppet, hon gick så bra! Inga hoppade kontaktfält, fin fart, men vad gör jag? Jobbar inte överdrivet mycket på sista(!) hindret, som känns plättlätt, och hunden tar ett eget initiativ och hoppar ut på fel hinder. Hur tror ni det kändes? Sista jäkla hindret. Disk.

Sedan hopploppet, nollat och fint. Länge låg vi tvåa, sedan trea och på certplats. Så var det bara en hund kvar, och den skitduktiga pudeln puttade ner oss på en fjärdeplats. Osis! Men det blev en SM-pinne och då är hoppinnarna avklarade.

En agilityklass kvar. Ganska klurig. Hålla i nosen alltså. Inget vidare för farten men värst av allt var att jag tog i för hårt så hon sprang förbi ett hinder. Skäms på mig! Alltså är vi nu en agilitypinne från att kvala till SM individuellt.

Elviras lopp behöver vi kanske inte gå närmare in på. Det var inte vår dag (idag heller) ❤️

Winnas första cert

Åh, vad jag är stolt över min lilla sheltieflicka idag. Ja, i och för sig är jag stolt över henne för det mesta, men lite extra mycket idag. Hon har gjort så fina lopp. tagit två SM-pinnar i hopp och, hör och häpna, tagit ett hoppcert. Hon kom femma i ena hoppklassen och tvåa i den andra. Jag vågade knappt tro på certet förrän jag fick höra från ägaren till hunden som vann att den verkligen var fullcertad. Jag är så jublande glad. Hon gick jättefint i agilityloppet också men hoppade det förbannade kontaktfältet på balansen förstås. Nu saknar vi bara två pinnar till SM, en av varje.

Elvira gjorde mycket bra idag, hon också. I ena hoppklassen väldigt bra ända tills hon valde att hoppa på mig istället för att ta en tunnel vilket resulterade i fem fel för vägran och fem fel för kontakt. Så himla onödigt när vi klarade alla svårigheter. Andra hopploppet nollade hon men det blev en sjundeplats och gissa hur många pinnar...? Sex så klart. Typiskt. Hon som kan springa så oerhört fort, varför kan hon inte fokusera på hindren istället för mig? Agilityloppet var väl inte så jättebra kanske. Hoppat kontaktfält på A och flygtur över gungan.

Imorgon är det dags igen. Då åker vi till Åtvidaberg. De kör två agilityklasser och en hoppklass.

Snart tävlingsdags

Fnissade lite på hemvägen från jobbet när jag såg motorcykeln med "tjejen" på bönpallen :).

Har varit på klubben och förberett morgondagens tävling. Vi har gott om funkisar så det ser hoppfullt ut att kunna tävla med båda flickorna.

Har hunnit med lite fredagsmys hemma också. Tacopaj hade dottern önskat så det fick det bli. Gott!

Lunchdate

Hade lunchdate med min syster och farmor hemma hos farmor idag. Det bjöds på kålpudding och den var väldigt god. Det var länge sedan jag åt kålpudding, en typisk sådan där rätt som jag och mormor åt på våra lunchdater när jag fick önska mat. Ett stygn av saknad letade sig fram. Det var i alla fall roligt att träffa systern för det var ett tag sedan nu. Hon hade med sig sin lilla Billie, en gullig liten chihuahua.

På vägen tillbaka till kontoret njöt jag av det fina vädret. Alldeles underbart varmt. Och på kvällen hade vi agilitykurs. Tre gånger har gått och vi har haft lika fint väder varje gång och kursarna är så jätteduktiga. Kul att se när hundarna (och förarna) verkligen tänder till.

Tränat och tittat på bil

På förmiddagen var vi ett litet gäng som samlades på klubben för att träna. Agility såklart... Vi byggde en fartig hoppbana, klass två. Förutom med mina egna hundar så sprang jag med Ajaj. Även nästa gång det är lagtävlingar ska jag köra honom så det kan ju vara bra att träna någon gång. Han är så häftig att köra med. Så galet snabb. Jag blir alldeles fartglad, ett nytt ord som jag har hittat på. Visst känns det bra, fartglad:).

Och sedan var jag sambon och dottern i Linköping och tittade på bilar. Två Volvo V50. En av dem såg så fin ut på bild, men verkligheten sa något annat. Den andra var helt ok, men jag vet inte. Tror inte det blir något köp.

Linköping betyder också Ikea och vi hann med ett snabbt besök där. Köpte lite bra-att-ha-prylar :).

Lång leveranstid

Så var det dags för Apple att släppa nya produkter igen. Den här gången är det iPhone 6 som är intressant. Jag har ju femman och har haft den i två år i november så en ny telefon skulle förstås vara kul. Så himla trist bara att de inte släpps i Sverige förrän strax innan årsskiftet om man får tro kommentarerna på Aftonbladet. Jag undrar om jag kommer tycka den är groteskt stor, även den lilla. Jag var inte särskilt glad åt att de gjorde telefonen större när femman kom, och jag känner likadant den här gången. Vill ju ha en telefon som är hyfsat smidig. Fast mina ögon kommer nog gilla att skärmen är lite större.

Skrev jag förresten att jag ska lämna in min nuvarande telefon och få ett nytt batteri? Apple erkände ju till sist att det var fel på batterierna på en del av de tidigaste femmorna. Min var en sådan felaktig. Problemet är bara att den måste lämnas in hos en auktoriserad "verkstad" och den närmaste ligger i Linköping. Dessutom säger de att det tar en till två dagar att få batteriet bytt. Jag kan ju inte vara utan telefon i flera dagar..

Explosion

Kom hem från jobbet och skulle fixa lite mat. Lax i ugnen och potatis var tanken. Satt i köket och pratade med dottern om hennes läxor och tittade samtidigt på laxen i ugnen. Plötsligt, mitt framför ögonen, exploderade glasformen därinne. Bara sådär. Massor av glasbitar blev det, de flesta pyttesmå. Suck och pust. Bara att plocka fram städgrejorna. Det tråkigaste var att jag verkligen gillade den där formen och att den kom från min mormor <3

Hundarna fick vänta länge på sin promenad och när vi väl kom iväg var det alldeles dimmigt. Men hundarna brydde sig inte mycket om dimman. Det var ju skönt ute ändå.

En liten titt

Jag brukar ju varje år göra ett litet besök vid vårt gamla land för att se hur det ser ut och känna mig lite nostalgisk. Har inte kommit iväg på hela sommaren men idag var det ju nästan som sommar så då fick jag med mig både sambo och hundar. Det mesta var sig likt.

Var på klubben en sväng och tränade kontaktfält med både Winna och Elvira. Jag har ju tänkt fokusera massor på det med Winna och kanske resulterar det i att även Elviras kontaktfält blir bättre.