Fint promenadväder

Eftersom det är en sådan fin dag tog jag med mig hundarna till skogen för en härlig promenad. Har längtat efter solen. Den har hållit sig undan länge.

Idag är en sådan där dag när man ska gå igen året som varit och fundera över målen för nästa år. I alla fall verkar det så när man läser andras bloggar. Men var och en gör ju som man vill och jag kommer inte göra så mycket åt vare sig det ena eller andra. 2010 var nog ganska bra egentligen men eftersom det slutade så tråkigt är det det man kommer minnas tyvärr. 2011 hoppas jag ska bli ett bra och lyckligt år. Agilitymässigt vill jag att Elvira och jag ska utvecklas massor. Jag hoppas också vi ska ta oss upp i klass 3. För Theos del vill jag bara att han ska få må bra och kunna hänga med på det mesta, precis som han gör nu.

Jag önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År!

Tidningen

Kände mig nästan rädd för att öppna tidningen idag. Tänkte att det skulle kännas jättejobbigt att läsa mormors dödsannons. Jag har ju redan sett den, men ändå. Det gick faktiskt ganska bra. Den var fin. Precis som vi hade tänkt oss. 

Behandlade hundar och bio

Har varit på jobbet. Det var ganska lugnt och skönt fast jobbigt att gå upp tidigt. Åkte hem och tog med båda hundarna till Ywonne för ultraljudsbehandling. Hade bara bokat tid för Theo egentligen men hon hann med att gå igenom Elvira också. Har tänkt göra det under en längre tid men det har liksom inte blivit av. Elvira var lite stel i nacken och hade lite känning i ryggen men inga stora grejor. Theo har ju haft en jobbig tid nu under Elviras löp så han visade på smärta i höger bog och i höger bak. Så kan det bli när man uppvaktar bruden lite för intensivt. Trodde det var ryggen han skulle ha ont i men så var det alltså inte.

Bion i Söderköping visade Harry Potter och dödsrelikerna så där har jag varit med vännen Camilla. Gillar Harry Potter. Har läst alla böcker och sett alla filmer. Den här var helt ok men de har gjort två filmer av boken och det här var del 1. Alltså slutade den mitt i handlingen så nu får man vänta på del 2. Det är lite jobbigt samtidigt som det hade varit tråkigt om de gjort filmen för kort så man missar en massa handling.

Eftersom det är nyårsafton i morgon vill jag ha nybadade hundar när vi ska gå bort. Har hunnit med Theo idag så imorgon blir det Elviras tur.

Tatuering

Nej, den sitter inte på min kropp tack och lov:). Däremot på sonens. Han har länge tjatat om att tatuera sig och idag blev det gjort. Han är ju 18 nu och bryr sig inte om att hans mamma och pappa inte vill. Får väl hoppas att det inte blir flera. Kanske ska tillägga att det är Liverpools slogan ifall någon undrar.

Något roligt

Känns bra att äntligen få skriva att något är roligt. Att åka till Nävekvarn och träna agility är roligt. Det tycker både Elvira och jag och det var vad vi gjorde ikväll. Vi byggde en bana och delade först in den i tre stationer och avslutade sedan med att köra den i sin helhet. Perfekt träning där man kunde hålla igång mest hela tiden.

På promenad

Längs med Göta Kanal gick vi en förmiddagspromenad. Det var skönt och avkopplande. Träden är vackra just nu. Alldeles fulla med rimfrost. Staden är ödslig. Stor skillnad mot sommarens folkliv. Men också ganska trivsamt. Det är rätt trevligt med småstadsliv.

Begravning bokad

Var på Begravningsbyrån idag. Vilket jobb de har egentligen. Att hela tiden möta människor som mist en anhörig. Människor i sorg. Måste vara svårt att hålla rätt ton. Att känna av vad som är lagom deltagande utan att vara löjlig eller överdriven. Men kanske finns det något positivt i det ändå. Att göra den sista hälsningen så fin och betydelsefull som möjligt. Jag hoppas att vi ska lyckas med det när det är dags den 20 januari.

Efter det gick dottern och jag på stan. Sambon var också med en stund men gav snabbt upp. Han har ingen direkt uthållighet när det gäller reashopping. Imorgon ska jag inte göra många knop. Bara vara hemma och ta det lugnt. Ser fram emot det.

Annandag jul - en sorgens dag

Det är så tomt och tyst,
dina andetag hörs inte längre,
dina snälla ögon tittar inte på mig mer,
leendet har lämnat dina läppar,
din hand är kall i min.


Min älskade mormor har äntligen fått frid.
I en annan tid, på en annan plats kommer vi att mötas igen <3

Mera julfirande

Elvira tyckte dagens tomte var fin. Hon pussade honom på näsan. (Koppel på pga rädda barn.) Julfirandet med sambons släkt var trevligt och positivt. En skön omväxling till allt jobbigt just nu. Vi körde julklappshazard och jag var mycket nöjd efteråt. Fick båda paketen jag själv hade köpt plus två till:).

Försten till tomten

Theo stod först i kön till tomten. Han bar stolt iväg paket till mig och lyckan var total när det kom ett paket till honom.

Även Elvira gillade att få paket. Snäll tomte det där.

Firandet gick faktiskt ganska bra. Vi åt. Kollade på Kalle. Tomten kom. Vi öppnade paket. Vi fikade. Allt i traditionell anda. Så länge man håller ångan uppe funkar det.

Farväl
På hemvägen åkte jag, sambon och barnen förbi hos mormor en sväng och då var det inte roligt längre. Idag kändes det som om vi tog farväl, och för barnen var det nog faktiskt så. Tror inte de kommer åka dit något mera nu. Mormor hade skrivit ett brev som hon ville att jag skulle läsa upp när vi alla var där. (Hon skrev det i oktober när hon åkte hem från sjukhuset och visste att det inte fanns någon återvändo.) Det var sjukt sorgligt. Orkar inte återberätta. Sambon och barnen åkte hem men jag stannade lite längre. Vi pratade om allt fint vi har upplevt. Min uppväxt. Mina somrar med mormor och morfar på landet. När vi var ute med båten på någon ö och badade och solade. All god mat hon lagat. Att jag älskar henne. Att jag inte vill att hon ska dö. Att jag hoppas hon och morfar träffas snart. Och mycket mera. Det var förstås mest jag som pratade men hon var med. Hon var vaken, tittade på mig, nickade, svarade lite när hon orkade. Och jag grät. Har hela tiden försökt vara stark när jag varit där, men inte idag. Idag är det julafton. Min mormors sista julafton. Och det gör så förbannat, jävla ont.

God Jul!!

Det luktar jul i vårt hus

Vi jobbar vidare på julstämningen. Det har bakats pepparkakor och lussekatter. Tyvärr blev vi tvugna att åka till stan en sväng också pga en bortglömd julklapp. Det hade jag inte räknat med och det var inget som lockade. Vi var inte ensamma. Herregud, jag fattar inte att så många är ute i sista stund.

Tillbaka till julstämningen... Hur mycket vi än sliter för att få fram den så lyckas det inte nåt vidare. Klumpen i magen finns där mest hela tiden. Dan före dopparedan som brukar vara den allra mysigaste dan. Att bara sitta där på kvällen och känna in stämningen. Njuta av att vara färdig med allt. Titta på klapparna under granen. Veta att det snart är dags för julmys med familjen och släkten. Den här julen blir inte som andra jular, men jag hoppas den blir bra ändå.

Julstämning

Jodå, vi jobbar på det. Granen är klädd och klapparna inslagna. Sillen inhandlad och dottern har gjort knäck:). Det tar sig.

Snart är det jul...

...och jag är långt ifrån klar med allt. Julgranen står uppställd men oklädd, skinkan är inte ens inköpt, lussekatterna är inte bakade, bara hälften av paketen är inslagna osv...

När ska jag hinna fixa? Imorgon är jag ledig från jobbet, men på morgonen ska jag med sonen till tandläkaren för att fixa något med tandställningen. Sedan ska jag vara hos mormor hela dagen. Det betyder att det blir en hel del att göra dagen innan julafton så någon lilljul med mina vänner kan jag helt enkelt glömma. Två hundar har jag visst också som längtar efter att jag ska ägna lite tid åt dem. Tur det inte är bordercollies.

Är han söt eller är han söt:)

Alltså Theo är för rolig. Han älskar att hjälpa till med paket, vare sig man ska slå in dem eller öppna dem. Ikväll var det roliga timmen för honom. Massor av paketinslagning. Han passade på att krypa in i en påse och smygtugga lite på pappret på paketet framför. Tyvärr hade dottern tagit med sig stora kameran på något evenemang i skolan så det blev mobilfotografering. Inget vidare i mörker men det var ett ögonblick som var tvunget att förevigas.

I år är inte mycket sig likt så i år passade vi på att göra något som jag aldrig trodde vi skulle. Vi köpte en plastgran! Jag har aldrig gillat plastgranar och jag gör det inte nu heller, men i år hittade vi ingen fin "vanlig" gran. Jag vill absolut inte ha något anskrämligt skelett till gran så då fick det helt enkelt bli en plastgran. Ingen har dock talat om för mig att det är ett helvete att packa upp den första gången. Varenda liten gren ska fällas ut. Det tog hur lång tid som helst. Klä den får vi göra imorgon för nu är det sovdags.

Ingen hundmässa

Varje år brukar jag och ett antal kamrater åka till Stockholm på hundmässan. Men inte i år. Himla tråkigt faktiskt. Det brukar vara kul att strosa runt där bland hundar, människor och prylar. Alltid brukar man hitta något kul att handla. Dessutom brukar det vara agility att titta på och klubbkamrater att heja på. Men inte i år. Det här året är det nämligen ingen agility:(. Jag hoppas verkligen att antalet besökare minskar kraftigt så dom inser att agilityn är viktig.

I vilket fall som helst är det inte bara för agilityn som jag inte åker. Det funkar helt enkelt inte just nu. Finns ingen tid. Dessutom snöar det i massor så det verkar dumt att ge sig ut på vägarna om man inte måste. Men lite måste jag ut på vägen ändå. In till Norrköping. Jag är inte färdig med alla julklappar ännu, men skulle väldigt gärna vilja bli det.

Köttbullar

Sambon har fixat julens köttbullar. Mmm, vad goda de är.

Nej, det blir inte av

Det går helt enkelt inte att få till någon parning på det här löpet. Jag har ingen möjlighet att åka till Mariefred på julafton och/eller juldagen. Och uppfödaren kan inte få till det heller. Vi måste alltså skjuta på det. Frågan är bara när det passar minst dåligt. Om det blir som vi tror kommer hon löpa någon gång i juli nästa gång. Gången efter det borde det i så fall bli i februari. Det blir alltså en förlorad höst eller en förlorad vår tävlingsmässigt. Jag tror faktiskt att det är värre att förlora en höstsäsong för då brukar det vanligtvis vara mest tävlingar.

En fördel blir det dock med denna förskjutning och det är att om vi tar kullen i februari 2012 så blir det bara den enda. Mer hinns inte med innan hon fyller 5 år, och då mina vänner, är hon äntligen min. Bara min! Eller kanske familjens då om man ska vara nogräknad:).

Fredagssim

Äntligen fick vi en simtid igen. Nu var det några veckor sedan sist. Theo simmade på som om han aldrig gjort något annat. Han blir bara bättre och bättre. Förut tyckte jag att det var tråkigt att åka dit för jag fick slita så mycket för att få honom att simma men nu känns det roligt. Som att vi drar iväg för att göra något kul tillsammans.

Mormor var trött idag. Hon sov mest hela tiden när jag var där och ville helst vara ifred. I söndags stängde hon av droppet men inte förrän idag har jag märkt någon större skillnad mot när hon hade det. Hon är besviken på att väntan är lång. Väntan på döden. Tror hon hade räknat med att det skulle gå fort när hon väl hade stängt av men hon är av segt virke, min mormor. Jag lider med henne. Tycker synd om henne när hon har ont både här och där, trots allt smärtstillande. Hon ska ju egentligen inte behöva ha ont, sägs det, men när man bara ligger gör det ju ont överallt. Hoppas för hennes skull att väntan snart tar slut.

Julklappar

Började dagen med en skön sovmorgon. Det var välbehövligt kan jag lova. Sedan tog jag med mig hundarna på en promenad i skogen. Det var lika välbehövligt. Vid halv två-tiden åkte jag in till stan. Först åkte jag till mormor en liten stund. Där hämtade jag upp min mamma och min svägersta för idag stod det julklappsshopping på schemat. Dottern var också sugen på att hjälpa till så hon kom när skolan slutade. Sedan handlade vi, och så handlade vi lite till och sedan åkte vi till Ingelsta och handlade ännu mer. Flera personer på listan är nu klara. Oj, vad skönt:). Dottern och jag var inte hemma förrän klockan var nio.

Hissa

Jag vill hissa Hemtjänstens personal. Jag har nog aldrig funderat i detalj på vad de har för arbetsuppgifter. Har väl mest tänkt att de handlar, städar, fixar och hjälper till i största allmänhet. Men aldrig har jag insett hur mycket vård det är och vilken tung vård det är. Att det faktiskt är de som tar hand om det mesta praktiska när en människa vårdas sista tiden i hemmet. Jag trodde i min enfald att det var LAH som gjorde det mesta, och de är naturligtvis också fantastiska, men de tar till största delen hand om den mera avancerade delen av vården, medan Hemtjänsten gör mer av skitgörat, i ordets rätta bemärkelse. Jag är så tacksam för alla er som ägnar ert arbetsliv åt att vårda andra människor. Hur skulle samhället se ut utan er?

Snobben har lämnat oss

Idag går mina tankar till Carina med familj vars fina lilla vovve Snobben har somnat in. Så fort det kan gå. Härom helgen, på Adventshoppet, var han med och tävlade och idag finns han inte mera. Man kan inte tro det. Massor av kramar till er!

Suck

Snabbt blev man nedtagen på jorden igen. Var på väg hem från mormor när sambon ringde och talade om att Peugeoten hade dött. Bara sådär stod han mitt i gatan. Som tur var på en mindre gata i Söderköping. Det var bara att åka hem och hämta bogserlinan och dra bilen till närmaste verkstad. Så nu vet jag vad jag ska göra med extrapengarna...:(.

Bonus

Något positivt just nu kan jag behöva och det serverade mitt jobb. En julbonus på 15.000:-. Tack för det! Eller kanske - det har vi gjort oss förtjänade av.

Luciafirande

Så har man fått den årliga dosen av Luciasånger. Vackert och i år lite sorgligt, vemodigt. Kunde inte riktigt hålla tillbaka tårarna. De kommer i och för sig över mig både nu och då nuförtiden.

Det gick inte

Skulle åka och träna agility i Djurtorp ikväll men det blev inte så. Kroppen sa att den inte orkade. Jag ville verkligen åka egentligen men efter att ha varit hos mormor, kommit hem och hjälpt dottern med Lucialinnet, varit ute med hundarna och ätit lite mat kände jag att jag bara inte fixade att stressa iväg till Djurtorp för en kort stunds träning och sedan stressa tillbaka för att åka direkt till kyrkan och titta på Luciakonserten. Det blev helt enkelt för mycket. Jag behövde vara hemma och ta det lugnt en liten stund.

Löpdags

Nu har det då äntligen blivit dags för Elvira att börja löpa. Vad ska man säga? Höglöp och parning när det passar sämst. Men positivt att hon löpt färdigt till tävlingen den 7 januari.

Underbart väder idag. Jag och hundarna gick förbi den stora pulkabacken. Inte ett endaste barn i sikte. Passade bra för då kunde galenpannan springa upp och ner några varv för att få ur sig lite energi:).

Firat mamma 60 år

Vi firade mamma hos mormor eftersom det här är dagen hon har kämpat för att få vara med på. Och hon lyckades faktiskt. Satt uppe under middagen som den fighter hon är. Familjen hade alla hjälpts åt med mat, efterrätt och fika. Svägerskan hade, sin vana trogen, gjort en fin tårta. Tror mamma kände sig nöjd med dagen och med sina presenter.

Tråkigt nog hade jag glömt ta med kameran men några bilder skulle jag försöka ta med mobilen och ni kan ju se hur bra det gick... Här är 60-åringen själv:)

Brorsans yngsta son.