Helgen den 17-18 januari arrangerade vi tillsammans med Finspångs BK en klass 2-tävling med det lilla extra. Eller egentligen blev det ganska mycket extra, i alla fall rent arrangörsmässigt. Fyra officiella klasser på lördagen med möjlighet att kvala till final på söndagen. Även två officiella lopp med kvalmöjlighet på söndagen innan finalen och sedan ett avslutande officiellt lopp. Vi brukar normalt sett köra tre lopp per dag då det känns ganska lagom. Men nu blev det alltså fyra.
Roligt nog var det många som tyckte det här med final var kul så vi fick många anmälningar. Det innebar att vi behövde kalla in extra domare eftersom antalet starter blev fler än vad en ensam domare ska döma. Tur att det fanns hjältinnor som kunde ställa upp 🥰
Hur som helst så kändes det som att det blev en lyckad tävling med många nöjda och glada deltagare. Många fina priser fick vi också dela ut tack vare ett stort gäng generösa sponsorer. Kommer vi arrangera den här typen av tävling igen? Om någon hade ställt frågan dagen efter så hade svaret kanske inte varit ett rungande ja, men nu med lite distans så kanske möjligheten finns ändå :)
Eftersom det var klass 2 och både Ella och Kungen tävlar i den klassen fick jag själv springa en massa lopp. Extra många eftersom jag även fick äran att låna Kungens mamma Lizzie. Alla tre sprang så fint på väldigt roliga banor av vår domare Petra Patcha. Ella var superstabil och nollade det mesta men i tvåan är det endast 10% som tar pinne vilket innebar att det i flera lopp endast var vinst som gällde och i några kunde det räcka med en andraplats. En pinne blev det för hennes del och en massa fina placeringar ❤️ Hon blev förresten slutmätt till XS nu och det var ju extremt skönt.
Kungen sprang hem två pinnar och Lizzie en. Alltså Kungen är ju väldigt fin att springa med, men Lizzie, hon är något alldeles extra. När man lyckas få till det med henne är det så himla häftigt. Vi hade så många fina lopp där slalom tyvärr bråkade lite, men resten var sådan där härlig känsla när agility verkligen kittlar i magen.
Jag får lite Arya-känsla när jag springer med Lizzie ❤️ 100% fart och attityd och när det går bra, då går det jättebra, men om det börjar bråka någonstans försvinner självförtroendet och då är det svårt att hitta tillbaka.
Det roligaste var att alla tre hundarna kvalade till finalen på egna resultat, alltså inte för att de vandrade vidare för att de i toppen redan hade sina finalbiljetter. Kungen och Lizzie sprang fina nästan-lopp men Ella, min Ella, hon gjorde sitt allra bästa och vi vann XS-finalen. Hurra!! 🎉🎉
